Systrarna André

Vi ska på middag hos kusin Madde tillsammans med resten av familjen André i kväll. Bilderna nedan visar utvecklingen (läs: urspårningen) av den senaste kusinträffen och med minnet av den kommer vi att grunda med "Party Smart", guds gåva till (den alkoholdrickande) mänskligheten. Ett piller 30 minuter före din första drink och det som kallas baksmälla är ett minne blott.

Närmare bestämt med Linuz fem år, våra kompisar Jimmy och Majsans äldsta. Vi har gått på stan, kollat leksaksaffärer och ätit på Mc Donalds.
Det är lärorikt att hänga och prata med en liten människa – det ger en
perspektiv på saker och ting.

Härom kvällen var jag och Joanna och åt middag på den vegetariska restaurangen Chutney. När vi var på väg därifrån fastnade vi vid deras anslagstavla. Först fick vi syn på den handskrivna lappen "Mind & Body Work". Killen Jens skriver:
"Jag erbjuder en form av meditativ avslappnings hjälp liknande healing. Metoden riktar sig mot medveten vila, frigörelse av energi och öppning till det okända. En enkel och upplyftande metod. En session tar ca 25-35 minuter och erbjuds på basis av donation. Jag lärde mig denna metod i Indien och har gett treatments med den religiöst och filosofiskt oberoende organisationen Open Dharma i ca 3,5 år. För mer info eller tidsbeställning ring Jens på: 076-2959147".
Sedan föll våra blickar på lappen ovanför. "SITAR SÄLJES! 3000:-".
Behöver jag tillägga att Chutney ligger på söder?

Mottog just följande mail på jobbet:
"Hej,
Kort vill jag bara meddela att ni som inte hörde brandlarmet inte brann inne. Larmet är ställt för att i nuläget endast ljuda på det plan det brinner. Så fort larm- och passersystem är uppdaterat kommer man att göra om dessa inställningar så att alla hör.
Mer info kommer så fort allt är klart!
P Spara miljön genom att inte skriva ut detta mejl"

Det känns skönt att veta att jag inte brann inne. Det känns inte riktigt lika skönt att jag inte kommer veta om det brinner på våningen under mig i eftermiddag.
Att baka in Ps. i en mening känns som ett nytt grepp. Varför jag skulle få för mig att skriva ut mailet är dock över mitt förstånd.

Det här är min dammsugarpåse.
I går klippte jag upp den och grävde igenom allt snusk därinne.
Why?
När jag kom till jobbet i måndags så satt min passer"plupp" av någon outgrundlig anledning inte på nyckelklippan och jag kunde varken komma in genom ytterdörren, åka hissen eller öppna dörren på våning sju (där jag jobbar). Skitjobbigt!
Bella övertygade mig om att hon sett pluppen ligga på mitt hallgolv när hon var hemma hos mig i helgen. Eftersom jag dammsugit sedan dess var jag alltså tvungen att leta igenom dammsugarpåsen. Tror ni att den var där?
Nix.
Tack syrran!

I morse var jag hos en ny doktor som klämde på min mage. Han hittade ingenting han heller, utan sa att han tror att mitt magont beror på att tarmarna jobbar hårt för att återställa sig efter min magsjuka i Indien (som resluterade i att jag fick ligga på sjukhus där).
Detta var 2006! När jag påpekade att det är tre år sedan sa han lugnt:
Det är inget ovanligt, för vissa patienter som insjuknat utomlands tar det fem år att bli friska.
Bara två kvar då...

Inkom 20:46 igår kväll:
"Jag antar att du har fullt upp med att ligga.
Ville bara veta om du behöver gymkortet imorgon.
Tänkte nämligen gå på ett yogapass 10. Puss"

Även om jag jobbar med att skriva om brott och ond bråd död så bjussar varje dag på ett asgarv. Här är dagens, ett mail från en man som vill säga upp sin prenumeration:
Hej!
Erhöll idag ett nummer av Misstänkt. Det förvånar mig.
Jag sade ju upp tidningen efter jag fått förra numret.
Inom 5 dagar. Fast jag har inte läst den ännu.
Hur skall jag nu förfara? Jag får nog fan ta och köpa en
burk amfetamin och hålla mig vaken i fyra dygn så jag
hinner undan allt. Det bara växer och växer.
Läste lördagens DN idag tisdag, hinner nog inte
söndagens idag.
Med vänlig hälsning

När jag steg på tunnelbanan imorse lade jag direkt märke till att det var ovanligt glest med folk. "Nu har influensan slagit till på riktigt" tänkte jag och njöt av att ha en sittplats och ett tomt säte bredvid mig hela vägen till jobbet. I lunchrestaurangen slog det mig igen "hoppas för sjutton att inte jag blir smittad med något" tänkte jag. Det var först på den halvtomma tunnelbanan hem som polletten trillade ner.
- Vi ses på Eriksdalsbadet klockan tolv imorgon, hörde jag ett mellanstadiebarn säga i sin mobiltelefon.
Det är SPORTLOV.
Wonderful! Jag är en av dem som verkligen kommer uppskatta att det är färre kids (och föräldrar) i stan. Det är med spänd förväntan jag kommer styra stegen mot gymmet imorgon. Tänk om det är halvtomt där med. Hoppas, hoppas, för det är ju sporta man ska göra den här veckan.

Nu får ni veta lite mer om oss när ni klickar på våra profiler. Till exempel att Jo har 27 olika parfymer i sitt badrumskåp och att min hobby är att lägga pärlplattor.
Vi har fortfarande inte fått det att se ut exakt som vi vill, men perfektion är inte alltid viktigast.

Att vara utbränd "burned-out" är omodernt, det nya jobbsyndromet är att vara uttråkad "bored-out". I alla fall om man ska tro två schweizare, Rothlin och Werder, som lanserat begreppet i en bästsäljande bok. Enligt författarna har en bored-out person för lite att göra på jobbet samtidigt som den låtsas vara stressad. Bored-out personen har tid att kolla den personliga mailen, facebook samt läsa bloggar och tidningar på jobbdatorn.
En bored out person är trött när den är på jobbet och trött när den kommer hem på kvällen - helt enkelt uttråkad till sjukdomens gräns.
Någon som känner igen sig?
Jag har ett tips – byt jobb.
Själv tillträder jag min nya tjänst den 23 mars.

Förutom skärningen på Velvets trosa tyckte jag att det var en rolig melodifestivalsdeltävling igår.
Jag och Belita var på släktträff och kollade med lillkusin Lisa.
Jag blev jätteglad att min kompis Sofia blev den internationella juryns val. Hon var grym!

Vad sjutton hade Velvet på sig i kvällens melodifestival?
Både jag och Belita vart fullständigt förfärade.
Sack the Stylist!

Vi har försökt pimpa vår blogg med mer information under våra profiler, men inte lyckats få det att se ut som vi vill. Joanna ligger nu på soffan, stönar och förbannar teknikens under. Kan någon datanörd höra av sig pronto?

I Goa samlas en hel del fyrtiotaggare som fortfarande "is living the dream". De här två är mina och Juanitas favoriter.

Vi har botat våra onda huvuden med TREO citron och en lång skogspromenad.

Jag drack också rödvin i går, med min kumpan Katja. När vi kommer igång finns det inget stopp (det är ju så gott). Jag tror att mer än en halv box gick åt...
I dag har jag på mig betongkepsen. Den är tung.

Jag har just kommit hem efter en lååång dag.
Först jobb 8-17 (med gymbesök på lunchen), sedan möte med nya arbetsgivaren 17-19 och efter det rödvin med Maria.
I love Maria! Min gamla efterlyst-konkubin.
Bilden är gammal, från Aftonbladets TV-gala 2007.
Projektledar-Lova står och sms'ar i mitten. Maria är jävla snygg med röda naglar på vänsterkanten.
Puss och god natt.

När Regina Lund flyttade till Köpenhamn för några år sedan läste jag en intervju där hon sa att Stockholm och Sverige är för litet för henne.
Jag tror att världen är för liten för Regina Lund.
Hennes nya musikvideo "bartender" är något att ladda upp på midsommarfittagruppens sida. De kommer att få panik.
"Champagne for my cunt"
Ho ho ho.
I say no more.

Ibland får jag så himla konstiga gruppinbjudningar på Facebook. Den här slår nog alla rekord: Midsommarfitta - Vi som tänker fira midsommar med att dansa kring en midsommarfitta istället för att dansa kring en midsommarstång!
De som står bakom gruppen tycker att det här är ett stort steg för jämställdheten, att vi efter att ha bytt ut fallossymbolen kan skryta om att vara ett jämställt land. "Låt det här växa sig till en folkrörelse, som tar tillbaka midsommar från det ondskefulla PATRIARKATET."
Alltså jag undrar hur de här människorna tänker. Hur orkar de bry sig om de minst väsentliga sakerna? Varför kan de inte lägga sin energi på sådant som faktiskt betyder något för jämställdheten, istället för att fjamsa runt och ge feminismen uruselt rykte?
Som ni förstår gick jag inte med i gruppen. Jag kommer att fortsätta dansa kring midsommarstänger.

Jag satt just och pratade med en tjejkompis om en manlig bekant till oss som börjat tappa håret. Killen i fråga vägrar att acceptera sin situation, fortsätter tappert med sin krulliga frisyr och kammar över de delar av huvudet som är "tunna".
Alltså det här med att bli flintis måste vara skitjobbig, särskilt om man är ung, men Robin Hood frissa är inte ok!
Enligt mig finns det BARA två alternativ.
1. Raka huvudet, det är verkligen ingenting konstigt med det.
Var och varannan kille (även de som inte tappar håret!) har rakat huvud idag.
2. Hårtransplantation, det finns hur många lyckade exempel som helst på detta (de flesta vet man nog inte ens om) Magnus Carlsson är ett.
Att transplantera hår är inte ens särskilt dyrt. Man kan få en full frisyr för
40 lök. Tänk på alla tjejer som opererar brösten – ofta med ett dåligt och onaturligt resultat – för betydligt mer pengar.
Jag har svårt att se en tjej ägna sig åt överkamning om hon tappade barret, det är hög tid för alla killar att sluta.

Nu är jag tillbaka från Indien. Min privata chaufför (läs: fantastiska syster) kom och hämtade mig på Arlanda sent i går kväll med pappas stora kombi. Trots isande kyla känns det faktiskt bra att vara hemma igen, slippa bo på "palatshotell" och äta på "världsklassrestauranger".

Jag är väldigt trött efter gårdagskvällens utflykt till Arlanda. För att kicka igång mig själv blir det tyskt partaj med keyboardisten Siggi.
Välkommen hem Bella!

Sverige behöver Belita.
I kväll landar hon, orkester och tårta på Arlanda klockan 23.40
Väl mött.

Jag har just intervjuat tobakshandlaren Kjell, 76 barrar, som vägrade ge kassapengarna till en ung knivbeväpnad rånare i scream-mask.
- Han hade någonting svart i handen som jag först trodde var en pistol men när jag förstod att det var en kniv växte kammen på mig och jag boxade in honom i ett hörn.
Anledningen till att han inte bara gav pengarna och höll sig lugn var att han drivit tobaksbutik i 35 år och blev "jävligt arg" vid tanken på att ännu en gång behöva "pynta för någon annan".
Jag gillar Kjell!

Jag bjussar på lite ögongodis och ett smile till valentin-dagen.
Och NEJ.
Jag tror inte att Chrille Krolle Petersson var den som skjöt ihjäl Palme.

En ansiktslyftning kan inte stoppa åldrandet, men det kan dra tillbaka klockan ett antal år och reducera de tydligaste ålderstecknen.
Ett ansiktslyft kan få dig att se både yngre och fräschare ut vilket många gånger leder till en förbättrad självkänsla och ett större välbefinnande.
Källa: plastikopertioner.net

Jag är förföljd av Sofia Jannok.
Expressen torsdag 12 feb 2009:
"ABBA på samiska. Det blir mellanakten under Melodifestivalen på lördag.
- Det blir skitskoj. Och det blir enormt att köra inför en så stor publik, säger Sofia Jannok.
Låten har hon själv översatt från svenska till samiska
- Det var lite bökigt att få tillstånd. Men nu har vi det och det är jätteroligt.
Vilken låt det blir vill hon inte avslöja men vad Expressen erfar blir det Waterloo."
Jag som älskar Melodifestivalen.
Hon kommer att besudla Waterloo!

Följande meddelande inkom 08:53 i morse:
Hej allt väl?
Ville bara be om ursäkt för att jag var på dig som en igel i höstas!
Vi ses säkert nån gång.
Kram Calle
PS. du är den enda tjej som nånsin dumpat mig

Säger Håkan Hellström i en intervju. Han berättar vidare:
- I Stockholm går ett virus, stockholmssjukdomen. Jag vet inte vad ni har för er häruppe egentligen. Folk håller på med media, mode och trender men det har ingenting med känsla eller estetik att göra. Jag tycker synd om er, ärligt talat. Jösses vilka tilltrasslade människor. Jag beklagar.

Jag kan inte göra annat än att hålla med Håkan när jag går ut i storstadsmetropolen (läs lilla fjällbyn) Stockholm och gång på gång stöter på osäkra människor med ett stort "titta på mig" behov.

Det känns lite taskigt att hänga ut hitlermustaschen och kisstofsen ovan men jag tycker att de illustrerar stockholmssjukdomen på ett bra sätt.

Jag var på blinddate igår. En uppstyrd helkväll.
Först ett glas vin på Musslan, efter det middag på Tranan följt av ett par drinkar på Grill. Idag får jag följande sms av gårdagskvällens kavaljer:
"Hej Johanna, jag tycker att det var skojigt igår.
Mot bakgrund av att vi aldrig setts tidigare så blev det hela förvånansvärt bra. Du är verkligen en öppen, rolig och varm människa.
Bakom den blonda fasaden finns det en stark personlighet som är intressant, tycker jag. Hur som helst så var det trevligt och jag gör gärna om det."
Vad ska jag svara?
"Jag heter inte Johanna"
Jag känner mig faktiskt lite ställd.
Det känns som att han borde veta vad jag heter.

Efter ett kort besök hos doktor Trollsten för att remisseras till Sabbatsbergs närsjukhus för en magundersökning smet jag in på Vårdcentralens toalett för att kissa. När jag satt där tittade jag upp på väggen och fick se den här planschen.
Jag undrar hur många som läser instruktionen och sedan faktiskt särar på sina blygläppar alternativt drar tillbaka förhuden innan de kissar i den vita plastmuggen?
Och så undrar jag varför den sista "skvätten" inte får hamna i muggen?

På lördagar har Dagens Nyheter en miljon delar, en av dem heter Motor.
Det är ingen bilaga jag är intresserad av att läsa men i helgen bläddrade jag ändå igenom den tunna tidningsdelen. Min blick fastnade då på redaktören, Jacques Wallners, bildbyline.
JA, det är han ovan och nedan!
Bossen för DN motor ser ut som en greenpaeceaktivist (lägg extra märke till talibanskägget).
Jag föreställer mig att han bär en militärgrön vindjacka, bruna manchesterbyxor, fjällrävenryggsäck och palestinasjal.
Han är en gubbe jag förväntar mig se i tunnelbanan - inte förbifräsandes i en ny sportbil.

Jag kan inte sluta titta på det här klippet. Samtidigt blir det stundtals så skämmigt att det kniper till i magen. Först hatar jag killen från Nordpolen för att han vägrar svara på frågor och beter sig som en missförstådd tonåring. Sedan hatar jag programledaren, Jenny Östergren, för att hon tar på sig morsarollen och ska läxa upp honom.
Det är bara så piiiinigt på alla håll och kanter.

Måndag och min första arbetsdag efter två månaders ledighet.
Jag hade svårt att somna igår kväll, sov sedan oroligt och vaknade dessutom med täppt näsa och halsont. Inget bra upplägg för en fantastisk dag med andra ord.
När jag sedan står vid mitt skrivbord på jobbet och försöker få liv i min gamla trötta dator kommer en stor illaluktande jycke med avklippt svans springandes mot mig i full galopp.
- Ta bort den, jag är hundrädd! Skriker jag till killen som kommer släntrandes efter.
- Dolly kom hit! Ryar han till jycken som vänder om. Sorry, säger han till mig.
Killen är vikarie för AD Jens som dragit till Thailand (jävla as) och han försäkrar mig om att Dolly är jättesnäll och BARA kommer att ligga och SOVA under hans skrivbord HELA DAGEN.
Efter ett snack med tanten som lämnar ut jobbtelefoner (där jag får veta att det kommer ta några dagar för mig att få en lur) samt ett besök på dataavdelningen (som bekräftar att min dator är en bajskorv) är det dags för måndagsmöte. Hela gänget sitter runt konferensbordet och går igenom kommande numret av tidningen då en hårig nos plötsligt sticker fram bredvid mig.
- Hjälp! skriker jag i högan sky.
- Dolly kom hit! Ryar vikarien.
- Är du verkligen hundrädd? frågar de andra unisont.
JA, jag är hundrädd! Varför ska detta vara så svårt att fatta? Jag tycker inte att ALLA bebisar är söta och jag gillar inte hundar. Just de två sakerna ska folk alltid ifrågasätta.
De flesta bebisar ser ut som gamla gubbar och hundar är läskiga.
Jag kan inte kontrollera en hund, därför tycker jag att den är jävligt obehaglig.
- Den här situationen måste vi göra någonting åt, säger min chef då mötet återupptagits.
Förhoppningsvis slipper jag träffa Dolly imorgon.

Bella Belita Bubbla.
Jag har väl aldrig hört till "tidningsfolket".
Ta och rubba ner ett par hekto. Lyssna på Sofia Janook och känn lugnet, ha ha ha.
Älskar dig!

Juanita, ordet rubbe står för rubrik och används frekvent bland tidningsfolk. Du som har jobbat på magasin i snart ett år borde känna till det vid det här laget.

Ha ha, jag dör. Hur kan någon tycka att detta är okej? Hur kan Sveriges största dagstidning tycka att det är okej? Ja Juanita, Sofia Jannok har verkligen givit ordet pretto ett ansikte. Att hennes ögon rullar uppåt när hon sjunger/pratar om månen är bara för mycket. Hallå Sofia, du sitter i en studio!
Och killen i ad-glasögon som sitter och klinkar på pianot borde ta och ge sig han med. DN måste rycka upp sig, och likaså samen Sofia.