Systrarna André

I dag jobbar jag min sista dag med projektet Tinas Cookalong.
Programmet fortsätter så klart men inslagen (duellerna) som jag producerat ligger klippta och klara. Det är med vemod som jag lämnar min underbara redaktion på Baluba. Jag har aldrig skrattat så mycket på jobbet som jag gjort de senaste månaderna. Dagen till ära har jag gjort en kaka som jag ska bjussa mina kollegor på. Jag har varit en riktig husmoder den här veckan, lagat middag och allt möjligt. Det ni.

Jag har just varit med i ännu en marknadsundersökning, en kvinna ringde och ställde frågor om fruktjuicer och smoothies. Jag måste verkligen vara en av väldigt få som ställer upp på såna här grejer för personen som ringer blir alltid sjukt glad när jag svarar "ja visst" när de undrar om jag har tid att svara på några frågor. Dessutom är det kul att bli intervjuad, man känner sig nästan lite viktig - det är någonting jag rekommenderar.

I söndags var jag, Michael och Joanna på Ikea. Det var kanske inte det bästa beslutet att åka dit en lönehelg, det kändes som att 90 procent av Stockholms invånare var där och trängdes. Men som ni ser gjorde Joanna en hel del fynd, och det blev lite för tungt för hennes fågelben...

När jag satt och åt en färdigrätt till lunch i lördags satte jag nästan det här fiskbenet i halsen. Det var ganska läskigt. När jag kom hem den kvällen skrev jag ett argt brev till tillverkaren och bifogade flera bilder. Köper man en filead fisk ska man liksom inte hitta sex centimeter långa ben i den!
I dag ringde en kvinna från företaget och frågade hur de kunde kompensera mig. Jag föreslog en middag för två på en av Sveriges stjärnkrogar (som företaget samarbetar med), men det gick hon tyvärr inte med på. Istället fick jag 500 kronor i värdecheckar.
Men det är inte fy skam, det innebär att jag kan äta gratis minst tio gånger. Undra om min titel bidrog till hennes generositet...

I morse vaknade jag av ett sms från Roger, som var lite sur på mig igår för att jag inte ville följa med ut.

Inkom 08:07
"Joanna, Joanna! Hör fåglar sjunga glatt.
Joanna, Joanna i köööör!
Jag svär på att jag vaknade före dig, och det
betyder att man inte tjänar på att vara tröttmössa.
/Rog er"

Jag sms'ade tillbaka: "Fyllo"

Inkom 08:10
"Hahaha, jag uppfylldes av en stor kärlek till dig Joanna.
Så jag blev lycklig på morgonkvisten. Men jag tror inte du förtjänar det.
Jag känner inte kärleken tillbaka..."

Jag svarade: "Jag älskar dig Roggish, sov nu. Puss"

Inkom 08:14
"Jag kollade i kylen. Jag hade köpt 20 hamburgare igår.
Bra gjort av mig tycker jag. Men varför sover du...
Vi borde vara vakna och springa omkring typ!"

Efter det somnade jag om.

NAMN: Robin André.
ÅLDER: 25.
VAD ÄR DIN RELATION TILL SYSTRARNA ANDRÉ: Familj :)
SMEKNAMN: Det var ”tjockis”.
HOBBYS: Familjen, träna HARDCORE och bodybuilding.
ÄTER: Hälsosamt.
DRICKER: Vatten.
LÄSER: Metro och City.
LYSSNAR PÅ: Det mesta, men mest rock.
SER: Inte ett skit :)
LUKTAR: Oftast gott.
TYCKER: Att det mesta är toppen.
SER UPP TILL: Familjen.
AVSKYR: Fake as människor.
ÄLSKAR: Min familj och att träna som ett svin.
MOTTO: Live to Ride & Ride to Live.

Vi har grabbkväll här hemma. William (min och Joannas systerson) och Michael pillar med Michaels iPhone, vi har ätit köttbullar och pasta med massa ketchup och kollat The Simpsons. Det är mysigt. Killar är mysiga!

För ett par veckor sedan fick min kompis Ryan, i London, och hans flickvän Louise barn. Direkt efter förlossningen fick jag ett sms där de berättade att de fått en liten flicka som skulle heta Niamh och häromdagen mejlade han en bild på hela familjen.
Ja, det är bilden ovan!!!
Vad sjutton tänkte dem? Det är verkligen hemskt av mig men jag kan liksom inte sluta hitta fel i deras familjefoto.
För det första ser både Ryan och Louise ut att vara över 50 år gamla (de är båda drygt 30) och de gör väldigt konstiga miner.
Vilket osökt för mig in på punkt nummer två, nämligen Niamhs min.
Hon har typ världens konstigaste ansiktsuttryck och ser ut som Yoda i Star Wars.
För det tredje är hela bildkompositionen kaos. En massa luft ovanför dem, en konstig ormbunke bakom deras huvuden, motljus etc. etc.
Bilden skulle fan kunna vara hämtad från awkwardfamilyphotos.com (vilket för övrigt är en väldigt rolig sida).
Jag vill nästan mejla tillbaka till Ryan och be om en annan bild, får man göra det?

I kväll firar vi att jag den senaste veckan har sålt två artiklar, varav den ena publicerades i Södertälje länstidning i dag. Jag är glad, det har varit en bra vecka hittills och bättre lär den bli. Hurra!

Nu ska jag sluta klaga på att Friskis & Svettis inte har några bra pass, för i går hittade jag "Skivstång" där man lyfter skrot i grupp. Jag blev supertaggad och kände mig stark som en body builder under hela timmen!
I dag känner jag mig mer som en skröpplig gammal tant. Det värker så i benen att jag ser ut som en stelopererad när jag går...

De tog sex rör av mitt blod! Jag klarade det, men det var knappt. När jag låg där på soffan i väntrummet , kallsvettades och såg stjärnor (efteråt) sa jag till Michael att det kändes som att jag tagit en överdos. Och det gjorde verkligen det. Det var som att någon injicerat mig med sex rör av någon mystisk substans. Efter en svimning, en spyattack och några timmars vila börjar jag nu känna mig liknande det som kallas människa igen. Jag har struntat i min långa "att göra" lista och koncentrerat mig på att bara vara idag.

Jag äter en ordentlig frukost och går en rask promenad för att blodet ska åka runt i ådrorna. Jag möter upp Michael som följer med mig till provtagningsenheten som moraliskt stöd. Jag sätter mig darrande i stolen och lämnar över remissen…
Har du fastat? Frågar läkaren.
Nej, svarar jag.
Då kan vi inte ta något blodprov idag, säger han.
Fan! Min vånda har just förlängts.

Idag står provtagning på mitt schema och jag är så nervös att jag har ont i magen. Det finns inget läskigare än nålar, blod och sjukhus. Jag känner mig svimfärdig bara jag tänker på det.

I helgen har jag varit på landet och tagit igen mig. Jag har sovit gott, letat efter kantareller i skogen och fiskat abborre. Fisken var ganska liten, men lyckan desto större. Ibland är det skönt att leva lantisliv!

NAMN: Soraya Lavasani.
ÅLDER: 27.
VAD ÄR DIN RELATION TILL SYSTRARNA ANDRÉ: Före detta klasskamrat och granne med fantastiska Joanna - Bella känner jag inte men eftersom de är släkt måste hon vara precis lika underbar :)
SMEKNAMN: Många... bland andra Pirayan, Zorro, Jajja, Såret (grrr!) ;)
SYSSELSÄTTNING: Journalist på TV4.
HOBBYS: Resa, dansa, umgås med vänner å familj, njuta av livet i största möjliga mån!
ÄTER: Allt!! :P Men gärna tacos!
DRICKER: Allt! Men gärna rosé.
LÄSER: Just nu Katarina Wennstams "En riktig våldtäktsman", men önskar att jag hann läsa mer!
LYSSNAR PÅ: Allätare men gillar RnB.
SER: Ljust på framtiden... och nyheter :)
LUKTAR: För det mesta Lancomes Hypnoze, yum!! Om jag inte tränar, då luktar jag svett!
TYCKER: Att fler borde visa civilkurage!
SER UPP TILL: Min mamma ♥
SKULLE ALDRIG: Sälja min kropp, it's way too precious for that :)
AVSKYR: Pedofiler.
ÄLSKAR: Mina vänner å familj!!
MOTTO: Jag ångrar bara det jag aldrig gjorde!!!!

De här veckan har varit helt galet stressig! Jag har knappt hunnit vara hemma. Det känns så surt att förutom ha långa arbetsdagar behöva spendera sammanlagt tre timmar på buss och tunnelbana. Varje dag.
I kväll när jag kom hem var jag totalt slutkörd, hade helst gått och lagt mig. Men istället drog pappa med mig till gymmet och det är jag tacksam för såhär i efterhand. Det gav mig endorfiner till att orka i morgon, som är fredag! Sedan är det helg och då ska jag njuta av välbehövd ledighet i skärgården. Det ska bli sååå skönt!

Det kändes som att jag missat veckans snackis då jag jobbade i måndags så ikväll har jag kollat Svenska Hollywoodfruar på TV3 play. Man känner sig nästan lite smutsig när man kollar på ett program med så ihåliga människor. Samtidigt är det på något konstigt vis fascinerande och grymt beroendeframkallande. Lite vardagsknark. En annan grej jag blir hög på är att ha garderogen full med rena kläder och nytvättade lakan i sängen. Därför har jag även knarkat lite tvättstuga nu på kvällen. Det är lite jobbigt när man är mitt uppe i det men the high då man är klar är worth the pain.

Hemma i mitt vardagsrum har det skapats någon slags installation. När jag flyttade hit fick jag reda på att det inte finns något soprum i huset, och eftersom mitt vindsförråd är fullproppat åkte de här flyttkartongerna ut på balkongen. Där har de legat i några veckor, fram tills för några dagar sedan då det kom byggubbar hit för att lägga nytt golv där ute. Jag var tvungen att ta in dem och här står de nu, knöggliga av regn och blekta av solsken. Frågan är: var ska jag göra av dem?

järnet åt keyboardisten och försöker utröna om detta är ett skämt eller fullaste allvar. Tänk att gränsen kan vara så hårfin ibland.

I kväll sändes andra programmet av Tinas cookalong, själv hängde jag med grabbarna på Kista brandstation där vi hade en kamera utplacerad. Jag hade gjort en grym Mise en Place till brandmännen och var riktigt stolt när de hängde med i Tinas tempo och fick klart rätterna när de skulle. Att folk trodde att vi fejkade en utryckning var däremot en besvikelse. Larmet gick verkligen 12 minuter innan programslut!
Till och med Tina trodde att vi drev med henne när brandmännen helt plötsligt galopperade ut ur bild. Men icke sa nicke, som jag brukar säga: verkligheten överträffar alltid dikten.

tillägnas härmed Roger Muhrman, som i helgen lyckades lura sina bästa vänner att tro att han blivit pappa (då ett gammalt one night stand ska ha hört av sig och sagt att hon fött hans dotter!?).
En fet pay back kommer din väg när du minst anar det kompis.

I morse när jag skulle logga in och kolla mina konton tillät inte Handelsbanken det. En ruta kom upp som sa att jag måste installera kortläsaren som de skickat till mig (för över en månad sedan). Jag har ignorerat den här försändelsen och istället använt mig av det gamla hederliga, och betydligt behändigare, kortet där man skrapar fram koder. Varför? Jo, därför att den här kortläsaren är lika stor som en mobiltelefon från tidiga 90-talet. När jag jämförde den med SEB:s så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Nu tror jag att jag måste byta bank.

Igår träffade jag min underbara gudson för första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Jimmy och Majsan är lite oense om vad han ska heta än så länge, men det blir antingen Melwin eller Mio. På kvällen var jag, tillsammans med 13 andra damer, på tjejmiddag hemma hos Soraya. En väldigt bra lördag!

Jag satt hemma och kollade kändisdjungeln på TV igår kväll och undrade i mitt stilla sinne vart kändisarna tagit vägen. I den brittiska versionen "I’m a celebrity get me out of here" är det riktiga celebrity's som äter larver och badar i apbajs. Peter Andre och Jordan träffades i djungeln och det är typ TV-historia i England. När jag senare läste Aftonbladets nöjesbilaga skrattade jag högt. Tydligen är Alex Schulman en av de svenska kändisar som blev tillfrågad om att medverka men tackade nej.
- TV4 ringde och påstod att de andra deltagarna skulle vara riktiga toppnamn, men så fick jag se i någon tidning att den där vin-människan från TV4 skulle vara med och någon gammal trummis och då förstod jag att det handlade om ett riktigt rövgäng.

Tydligen betalar TV4 ingenting till deltagarna så det är inte särskilt konstigt att det är ett gäng mysko typer som ingen känner till (Bengt Frithiofsson, Catarina Hurtig, Karl-Petter Bergvall mfl.) som ställt upp. Vem fan vill spendera 16 dagar i en snuskig djungel utan betalt?

NAMN: Linda Andersson.
ÅLDER: 28 år.
VAD ÄR DIN RELATION TILL SYSTRARNA ANDRÉ: Släkt. Underbara tjejer... Jag har träffat dom genom Robin, min sambo och deras kusin.
SMEKNAMN: Kärt barn har många namn, men inte jag...
SYSSELSÄTTNING: Mamma och fästmö på heltid, pluggar, jobbar och tränar... Hinner inte med mycket mer =)
HOBBYS: Familjen och vänner, träna, shoppa och göra det bästa av livet.
ÄTER: Det som bjuds på...
DRICKER: Saft.
LÄSER: Mina skolböcker – läser till undersköterska.
LYSSNAR PÅ: Radio, lyssnar på allt!
SER: Många saker…
LUKTAR: Cocos.
TYCKER: Att jag har världens underbaraste familj, snyggaste kille, sötaste dotter och helt otroligt underbara vänner.
SER UPP TILL: Dom som förtjänar det...och min mamma! =)
SKULLE ALDRIG: Springa naken på stades gator... hahaha... och inte vara en falsk människa.
AVSKYR: Otrevliga människor!
ÄLSKAR: Min sambo Robin och dotter Linneá och ALLA mina nära och kära.
MOTTO: Lev dagen som det vore den sista, säg till dina nära vad dom betyder, gör det bästa av allt... I morgon kan det vara försent.

I går var jag och träffade en kille som jag ska skriva ett reportage om. Jag spenderade drygt sju timmar med honom. Tre av timmarna är bandade och mitt block är fullt av halvt oläsliga anteckningar. Jag har suttit hela dagen och försökt plöja igenom materialet, men har verkligen massor kvar. Ibland gör man det svårt för sig...

När Bella och Michael flyttade från mig för en vecka sedan tog de (på mitt initiativ) med sig mitt köksbord med tillhörande stolar. Jag har letat efter ett nytt och idag hittade jag ett bra på Blocket. 300 pix ville tjejen, som bodde längre upp på samma gata, ha för det. Som hittat!
Eftersom typ alla var upptagna ikväll följde Michael med mig dit och hjälpte mig att bära hem det.

Min kille har varit i England och köpt en "light machine". Så nu slipper vi bli deprimerade i vinter.

Igår sändes första programmet av Tinas cookalong. Jag eskorterade
"den hemlige gästen" Gordon Ramsey hem till en av de matglada där han fick äta förrätt (the worst fucking shit han någonsin smakat) och sedan vidare till studion där han fick äta Tinas efterrätt (som var really good). Det var en väldigt intensiv och otroligt rolig kväll som avslutades, tillsammans med resten av redaktionen, på East.

Igår var jag och Frederic barnvakt till Linuz och Willjam hela dagen.
Vi lekte i parken, åt på McDonalds och kollade film. Under tiden låg Majsan på Daneryds sjukhus och krystade ut deras lillebror. En liten guldklimp på 4050 gram. Stort grattis!

Helgen har gått fort, som vanligt. Jag har dock hunnit med en hel del. I fredags åkte jag ut till landet med mina föräldrar. Michael är i London och jag hade ingen lust att vara ensam. Pappa gjorde skagenröra på toast till förrätt, mamma lagade renskav till huvudrätt och som dessert bjöds det på pappas hembakta toscakaka!
På lördagen tog jag och mamma en promenad och spontanbadade i insjön innan jag åkte hem till stan där det nalkades äppelplockning. Efter två glas vin och en plastpåse full med frukt mötte jag upp min fina vän Sanna. Vi gick hem till mig och åt glass och björnbär.
I dag har jag köpt dammsugare, fikat med mormor, varit på gymmet med pappa samt ätit sushi hemma hos honom och mamma. Det har varit en fullspäckad men mycket bra helg!

NAMN: Maria Dahlbäcker.
ÅLDER: 22.
MIN RELATION TILL SYSTRARNA ANDRÉ: Belli har varit min kära bästis sen sexårsverksamheten Ugglan. Joanna var den häftiga storasystern och jag minns att vi hittade ett och annat i hennes garderob!
SMEKNAM: Marre.
SYSSELSÄTTNING: "Studerande" i Melbourne.
HOBBYS: Undersöka mat, baka bröd, sparka boll & umgås med människor som jag tycker om.
ÄTER: I princip allt.
DRICKER: Är löjligt förtjust i mjölk.
LÄSER: Allt som jag får tag i! Just nu en väldigt underhållande bok som heter ”The Group”, som är en del i min kurs Women Writing!
LYSSNAR PÅ: Eftersom Spotify inte funkar i Australien håller jag tillgodo men Vinyl 107!
SER: Det som mina kära 18-20-åringar i min korridor sätter på, på vår extremt stora plasma tv.
LUKTAR: D&G när jag vill piffa upp mig lite annars är det för det mesta hudlotion!
TYCKER: Att Bella, Stina och Anja ska skramla ihop pengar och komma och hälsa på mig!
SER UPP TILL: Hm…allmänbildade personer bland annat.
SKULLE ALDRIG: Kunna leva utan min kopp kaffe och tidning på morgonen!
AVSKYR: Människor som inte hälsar trots att man har träffat personen förut. Tyvärr ibland ett typiskt södermalmssyndrom!
ÄLSKAR: Att vara i Australien och bara kunna njuta av livet!
MOTTO: ”Jag ångrar ingenting.”

För några dagar sedan satt jag på tunnelbanan när denne gamle man steg på vid Slussen. Han hade, som ni ser, en barnvagn fullastad med svarta sopsäckar som såg ut att rymma ett helt bohag. Runt halsen hade han det största korset jag någonsin sett och jag kunde inte låta bli att undra vart missionsresan tog honom. Han hoppade av vid T-centralen och ska vi gissa att Klara kyrka var hans slutmål? Eller Plattan?

Igår var vi hemma hos Björn och Bitte på Bastugatan för att plocka äpplen. Det skulle bli ett eftermiddagsbesök, men efter ett par glas vin i höstsolen utvecklades det till en all nighter med korvgrillning och Sverigematch. En härlig lördag.

Nu är jag verkligen trött!
Tyckte just att jag såg min gamla boyfriend från högstadiet Mattan gå förbi på gatan. Skrek "MATS" ut genom fönstret - men det var visst någon annan. Time to go to bed. He he. God natt.

I dag var det pilotinspelning av Tinas Cookalong. På måndag börjar programmet sändas och det är verkligen sjukt mycket som ska klaffa. Programidén är att hela Sverige ska kunna laga mat med Tina. Hon får besök av en kändisgäst i studion och tillsammans lagar de en trerättersmiddag live. Inför varje program kan tittarna hämta inköpslista och recept på nätet. De kommer även att kunna följa andra matlagningsglada, via webbkameror, som lagar samma menyer hemma i sina kök runt om i landet. 20 webbkameror är därför utplacerade inför varje program. Dessutom finns tre förinspelade inslag till varje program (och det är här jag kommer in, Miss inslagsproducent) där olika kändisar utmanar Tina med sin paradrätt. Vem kan göra rätten godast, Tina eller kändisen. En jury bestående av Stefano Catenacci, Mischa Billing och Carl-Jan Granqvist avgör.
Som sagt, en hel del måste klaffa på måndag.
Jag ser fram emot en lugn helg för sedan drar det igång.
Fanken vad kul det ska bli!

Jag har som sagt flyttat igen och trivs hur bra som helst. Jag är nästan kär, framförallt i det gamla köket och balkongen som sträcker sig längs hela lägenheten.
Kom gärna upp på en kopp kaffe och titta på den om ni har vägarna förbi Medborgarplatsen.

Jag har varit sjukt trött idag. Att jobba och göra allt man måste göra en vardag har inte varit roligt. Den vidriga förkylningen jag går och dras med har fullkomligt golvat mig och jag längtar verkligen efter att känna mig som mig själv igen. Trots mitt allmäntillstånd var jag ute och käkade middag med min kompis Richard igår kväll. Han kommer från England och vi träffades i Goa då vi gick i samma yogaklass. Han kallas för Rich men i fyllan och villan på julafton fick han smeknamnet Slick. (Vilket sedermera utvecklades till Slick-Delicious, fråga mig inte varför.) Han reser hur som helst runt i Skandinavien just nu och han gav Stockholm två dagar. Slick har en helt galen energi så i hans närvaro längtade jag ännu mer efter att känna mig frisk och kry.

I dag har André kollektivet upphört. Bella och Michael bor nu ett kvarter bort och här hemma är det väldigt tomt.
Jag har dessutom varit hos läkaren och via ett blodprov fått konstaterat att jag inte har svininfluensan. Tack och lov. Låt nu vaccinet komma ut snabbt som attan – för jag vill verkligen inte vara sjuk en gång till.