Systrarna André

Gott nytt år kära läsare, önskar jag från London och Joanna från Thailand! Vi hoppas att ni alla får ett roligt och lyckligt 2010, och att ni fortsätter följa Systrarna Andre! Det är vårt nyårslöfte till er, att skriva fler och bättre inlägg. Skål och på återseende!

Jag är tillbaka i civilisationen, med internetuppkoppling och mottagning på mobilen i högsta hugg. Julen i Norrland var väldigt mysig, vit och kall. Stockholm är de två senare, men snart bär det av till varmare breddgrader. Helt på sin plats med tanke på att jag nästintill smälter ihop med den snötäckta bakgrunden på kortet nedan.

Man skulle kunna tro att det är jag som varit i Norrland av fotona att döma. Men icke. Såhär såg det minsann ut i Stockholms skärgård där jag firade julafton med mamma, pappa, mormor och Michael. Det var mysigt, men Joanna saknades såklart. Som tur var hade hon rimmat skitroliga rim på alla sina klappar åt oss, vilket gjorde att hon ändå kändes närvarande.

Joanna tyckte att hon och Frederic såg trötta ut... Själv tycker jag att det är jag som tar priset! I morse kom jag på mig själv att med förundran titta på min egen spegelbild i tunnelbanefönstret. Det var ingen vacker syn kan jag tala om. Jag såg ut som ett spöke, med svarta påsar under ögonen och risigt hår. Jag ser verkligen fram emot julvila! I kväll laddar jag inför sista jobbdagen – med fötterna högt. Om två dagar är det julafton. Thank God.

Jag och Frederic sitter på tåget på väg till Sundsvall, vi ska fira jul i Ulvsjön som ligger typ i mitten av Sverige mitt i ingenstans. Frederic är lite irriterad på mig för att jag tagit en massa kort, men eftersom det var stört omöjligt att få det vackra svenska landskapet på bild var jag tvungen att vända kameran inåt. Det var kanske inte en fantastisk idé med tanke på resultatet. Vi var uppe ruggigt tidigt och är rätt trötta, as you can see.

Häromdagen berättade Emma om två storbloggande väninnor som lagt ner sina bloggar eftersom de kommit fram till att det inte är modernt att fläka ut sig själv i skrift. Vi pratade sedan allmänt om bloggar. Emma har en politisk blogg och skriver om saker som upprör henne på ett världsligt plan, det är avancerat. Vi konstaterade att min och Bellas blogg är en rätt mesig och väldigt intern blogg. Samtidigt har jag koll på besöksstatistiken och jag vet att vi har många fler läsare än nära vänner. Det tycker jag är intressant eftersom jag själv bara läser mina bästa vänners bloggar. För att bli en riktigt stor och populär bloggare tror jag att man måste tänka "blogg" i allt man gör, och kanske nästan skapa situationer för att kunna skriva om dem på sin blogg. Det är jag och Bella väldigt långt ifrån. Vi har fullt upp med livet och bloggen kommer ofta rätt långt ner på prioriteringslistan, men med det inte sagt att jag inte gillar vår blogg och alla som läser den – för det gör jag verkligen. Tack för att DU läser.
Kram Joanna

Som en paus i allt snöpulsande och julklappshandlande käkade jag och Frederic middag på Ginko igår kväll. Efter maten kom Emma, Hillevi och Axel förbi. Det var en trevlig kväll med mycket vin. Trots detta klarade jag av det sista klappshoppandet idag. Så jäkla skönt, nu är jag helt julredo.

Patrik och Maria.

Jag har gått på jullov och är lycklig. Visserligen kommer jag jobba varje dag fram till julafton nu, men det gör inte så mycket. Jag fick så mycket energi av mina fina kompisar i dag. Först mina klassisar, sedan Jullan och Kristofer. Julia har jag inte sett på mer än ett år, hon har varit i Montpellier och pluggat franska. Ändå kändes det som i går när vi sågs. Jag älskar den känslan. Det är verkligen något speciellt med äkta vänskap.

Julia och Kristofer.

Medan Bella och Michael firade British Airways med masala så firade jag att underbara Emma kommit hem från Egypten med hemmagjord laxsallad och surdegsbröd. Massa mycket godare än någon gammal svettig indier. Leve Emma!

Efter att ha jobbat hela dagen och promenerat hem genom ett iskallt Stockholm kände jag mest för att lägga mig under duntäcket. Michael hade dock andra planer. Han ville fira att British Airways strejk är avblåst, vilket innebär att vi som planerat kan åka till London över nyår. Så vi trotsade snöstormen och gick och åt… indiskt såklart. Leve masala!

Jag går hemifrån när det är svart och kommer hem när det är becksvart. Även fast det kan vara lite deppigt att aldrig se ljuset så är det mysigt med all julbelysning. Såna här "kristallkronor" skulle vara schysst att ha utanför fönsret. Eller kanske i, istället för min lilla stjärna...

Igår började vecka 51 vilket innebär att julen nafsar oss i hälarna och året snart är slut. Jag och Bella hade måndagsmys i nysnön och åt middag ihop på Sea sushi. Efter det gick vi förbi Roger för att säga hej och hej då eftersom han ska åka "hem" till Linköping över julen.
På vägen hem diskuterade jag och Belita bloggen, som blivit lidande i vintermörkret, och att vi måste skärpa till oss.
Idag skulle jag således skriva ett inlägg men så tog jag och Frederic en spontanbio nu på kvällen och allt det jag tidigare tänkt skriva känns så tråkigt. Jag är bubblig i magen efter två timmars (nästan) konstant fnissande till fimen "The Informant" så jag säger bara: gå och se.

Vi lutade inte granen mot väggen eller stoppade den i en kruka. Istället bytte vi ut den mot en julstjärna. Tyvärr hänger den lite tarvligt. Har varken hammare eller spik hemma... När jag tittar på den känns det som jag gjort ett ganska rejält nedköp. Vad tycker ni?

I dag var jag och Frederic på Nordiska museet. Egentligen gick vi dit för att kolla på den omtalade tvättstugeutställningen men väl där lånade vi varsin audio guide och gick runt hela huset. Det var hur bra och intressant som helst. Jag har alltid kollat ner på folk som går runt och ser viktiga ut med hörlurar på museer, men nu fattar jag hela grejen. Vuxenpoäng?

I dag köpte vi gran! Den är vit, lysande och barrfri. Michael var överlycklig att vi äntligen skulle ha något i lägenheten som lyser upp den annars så mörka vardagen. Tyvärr visade det sig att granen inte har någon fot när vi plockade upp den. Istället sitter längst ner ett spett. Först när vi såg det läste vi på kartongen: "With 195 fairylights for a festive-looking front garden". Typiskt. Nu måste vi kånka tillbaka vår fina gran till affären. Och fortsätta ha det dunkelt här hemma.

Utanför mitt och Bellas vindsförråd står två bokhyllor som pappa (trots att han misslyckats att sälja på Blocket) vägrar göra sig av med.
Nu tycks någon annan vara på väg att göra jobbet åt honom.

Men satan i gatan vad det gör ont i armen. Jag byter ut gårdagens "härligt" mot VIDRIGT.

Det blir i alla fall inte svininfluensan jag kommer att dö av. Och inte behövde jag vänta särskilt länge för att få vaccinet heller. Härligt.