Systrarna André

Jag är inget fan av vintern. Men jag måste medge att det är lite mysigt att pälsa på sig fleeceställ, varm jacka och mössa och gå ut i snön. Särskilt när solen skiner som i dag. Jag promenerade längs Norra Hammarbyhamnen och Årstaviken upp till Södra station och därifrån hem till Medborgarplatsen. Nu har jag tagit ett bad och tinat. Känns som en bra dag det här. Och snart kommer Michael hem!

Mysmiddag med Joannas specialare: laxsallad
och Robinsson-finalvecka på TV. Härligt. Heja Annika!

Inkom 28 jan 2010 08:56
"Gubbsens vägar äro outgrundliga. Igår blev det helt andra bullar med x. Känner mig ganska på nu. Vi hade ett snack om hur jag uppfattar saker mellan oss och han visade lite andra sidor. Känns som att gubbs alltid spottar upp sig i sista sekund!"

Den majestätiska bergstoppen i provinsen Hunan i Kina har hittills kallats Himlens och jordens pelare alternativt Sydliga himmelspelaren. Men nu har den fått ett nytt namn: Avatar halleluja-berget, meddelar myndigheterna i staden Zhangjiajie. Skälet är att toppen troligen varit förebild för det flytande berget i storfilmen Avatar, en av världens mest dramatiska scenbilder. Och filmen har gått rekordbra i Kina – ända tills den ersattes av en film om den kinesiske filosofen Konfucius, enligt uppgift på regeringens order.
TT-AFP

Jag har haft så jäkla svårt att sova de senaste nätterna. De som känner mig tror säkert att jag ljuger, för jag brukar kunna sova hur mycket som helst. Jag älskar att ta en siesta och har inga problem med att gå och lägga mig klockan tio samma kväll. Men nu kommer jag inte till ro på kvällarna (trots att jag inte sover middag!). Jag ligger liksom i sängen och bara känner mig pigg. I går gick jag och la mig klockan elva, men kunde verkligen inte sova. Gick därför upp igen klockan ett, full av energi, och rensade ut min garderob. Här är resultatet.

Vi åt mysmiddag och drack lite rödvin här hemma igår. TV-soffan var därför inte aktuell förrän rätt sent på kvällen då de flesta Guldbaggar redan var utdelade. För mig spelade det dock ingen större roll eftersom jag ändå tycker att fel personer (i mångt och mycket) blev prisbelönade.
Här är de största tabbarna:

Malin Crépin vann inte guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll för sin prestation i "I skuggan av värmen".
Jag har aldrig blivit så berörd av skådespeleriet i en svensk film förut.

"Flickan" och "I skuggan av värmen" var inte nominerade till
Årets bästa film.

"Män som hatar kvinnor" vann samma kategori. (Vilket skämt!)

Efter yogan kände jag mig ganska risig. Min näsa rann, jag hade huvudvärk och halsont. Trots det kom Sanna, Julia, Kristofer och Victor över hit. Vi åt tacos, drack vin och berättade skojiga anekdoter. Det gjorde susen för min förkylning. I dag mår jag bättre.

Jag och Belita möttes tidigt imorse och gjorde en tvåtimmars yogaklass. En härlig start på dagen. Näst på mitt schema står tvättstugan och promenad med Hillevi.

Jag har kommit fram till att jag verkligen uppskattar möjligheten att göra flera olika saker på ett och samma ställe. Går du exempelvis in i en bokhandel i London finns det med största sannolikhet även ett café där inne. Jag är lite sucker för det konceptet, det är smart, mysigt och man sparar tid.
I kväll var vi på Urban Deli vid Nytorget, där kan man dricka drinkar, äta mat och handla (ekologisk) mat. Mellan middagen och några glas vin tillsammans med vänner kunde därför jag och Frederic (klockan 22:56) inhandla en röd paprika att ha på frukostmackan i morgon. Så jäkla bra.
Fram för fler smarta ställen för stressade och bekväma innerstadsbor!

I går kväll hade jag två av mina bästa vänner över på middag. Vi åt ugnsbakad lax med bulgur och drack vin. Julia, Kristofer och jag gick i samma gymnasieklass och har varit tajta sedan dess, men vi lyckas väldigt sällan ses. Nu ska det bli ändring på det! De är båda helt fantastiska och vi har skitkul ihop. Så på lördag blir det repris av gårdagskvällen. Kan knappt vänta.

Jag var och såg Snabba cash i eftermiddags. Den var helt ok men med tanke på att 15:30 föreställningen var typ fullsatt och både 18:30 och 21:00 var utsålda borde det vara typ världens bästa film. Eller går svenskarna mer på bio nu än förr?
En lustig grej är att killen som spelade Jonathan i gårdagens teaterföreställning av Bröderna Lejonhjärta var JW's bratkompis Nippe i filmen - en stor kontrast som han klarade galant.

Vi har varit och sett Bröderna Lejonhjärta på Stadsteatern ikväll tillsammans med vår systerson William, hans kompis Garbiel och vår mamma (som tog kortet nedan). Både jag och Belita älskar sagan och vart nog lite förvånade över hur "modern" den här uppsättningen var. Wille och Gabbe tyckte att den var hur bra som helst.

I dag har varit en bra dag! Den började med yoga – som jag saknat något otroligt. Sedan promenerade jag genom ett snöigt Södermalm till mormor. Hon är förkyld så jag handlade apelsiner, choklad och annat nyttigt på vägen. När jag hade överlämnat det (jag fick inte komma in för momor ville inte att jag skulle bli smittad) gick jag hem till Joanna. Det är så skönt att hon är hemma igen, jag har verkligen saknat våra femtioelva samtal per dag. Kvällen avslutades med makaroner och köttbullar. En fulländad måndag och bra start på veckan!

Jag fick jättefina salt- och peppar-ströare från Joanna och Frederic. De står på mitt köksbord och varje gång jag ser dem blir jag varm inombords. Och så saknar jag Michael. För det är såhär vi kommer se ut när han kommer hem från solen.

I kväll var jag, Joanna och Frederic hemma hos mamma och pappa på söndagsmiddag. Joanna och Frederic stod för desserten – som jag hade tvingat dem att laga. Rå chokladmousse. Det är nämligen så att jag skriver en artikel om raw food och ville ha några försökskaniner som provade. Tyvärr blev det ingen hit. Boring tyckte Frederic. Dyr tyckte Joanna. För nötig och mastig tyckte mamma. Fadd tyckte pappa, som hade velat ha den serverad med grädde. Men då hade liksom hela raw-idén fallit. Vi kan nog enas om är att raw food inte är något för familjen André. För om ingen äter upp får man se det som ett dåligt betyg. Mycket dåligt.

Det känns smått osannolikt att jag klättrade omkring i bergen vid Railay beach för exakt en vecka sedan. I dag har jag städat och plockat ner alla julsaker hemma. Jag kommer att sakna julkrubban, får man ha uppe den jämt eller tycker folk att man är knasig då?
I morse vaknade Frederic och gick upp vid halv sju, själv lyckades jag hålla ut sömnen till halv nio. Jetlag är ett så konstigt kroppstillstånd. Jag är därför stolt att jag lyckades masa mig iväg till gymmet efter frukost. Friskis och Svettis i januari är inte roligt! Alla tjockisar med nyårslöften tar upp maskinerna för oss som tränar året runt. Som tur är håller det bara i sig i några veckor till, så fort TV-seriesäsongen är igång och julmaten borttränad minskar besöksantalet till hälften.

I dag gick vi en promenad runt Årstaviken. När man gör det träffar man allt som oftast på folk man sett en gång tidigare (eftersom de flesta går ett varv) och man kan hälsa på de där människorna som om de vore gamla vänner. Men strax nedanför Tanto träffade vi på Lunkan och Michaela vilket är en massa mycket bättre – eftersom de är gamla vänner på riktigt. Vi pratade om Thailand eftersom Joanna just varit där och ett gäng andra vänner åkt dit (varav en inte kom in i landet på grund av ett trasigt pass, hua). Sedan beklagade vi oss över vädret, vilket alla andra också tycks göra just nu.

Jag är hemma igen. Jetlaggad, brun, snygg och trött. I dag hade jag velat göra en massa saker men har i realiteten inte gjort någonting - förutom att prata i telefon. Eller förresten, jag har även tvättat kläder och handlat mat - med handsfree i örat. Nu ska jag gå till Ginko och ta ett glas vin.

I dag lämnade även Michael den här kylan för Thailand. Jag önskar att även jag hade kunnat göra det!

Någonting jag verkligen kommer att sakna när jag kommer hem är möjligheten att få en billig massage. Här nere har jag tagit en thai-massage varannan dag till en kostnad av 50 svenska kronor. Thaimassörerna är, precis som de flesta thailändare jag träffat, rätt dåliga på engelska. De gör ändå tappra försök att föra någon typ av artig konversation när man kommer, typ "ver aaar uuu fråååm?" "Ojlmassass veeery goood fååår uuu".
Jag har även noterat att de emellanåt är brutalt ärliga. Frederic som har ett hårigt bröst fick av en massös höra "look lajk monkiii".
Medan jag själv av en annan fick höra "uuu strång, bådy lajk maaan, not wåmaaan".
Vid sådana här tillfällen har man självklart inget vettigt att säga så man svarar thai style genom att nicka och le.

Jag är äntligen hemma i Stockholm och har i dag gjort en massa viktiga saker. Bland annat tagit cellprov och svininfluensavaccin. Det sistnämnda ångrar jag nästan, satan vad ont det gör i armen! Ändå var det bara någon timme sedan jag fick sprutan… Vågar knappt tänka på hur det kommer kännas i morgon.

med lite bergsklättring och varken bakfylla eller ångest i sikte.
Eller förresten, ett litet sting av det senast nämda smyger sig på ju närmare hemresan jag kommer.

Tji fick jag för att jag pratade om sol... I går svepte ett snöoväder in över England. Fler än 7 000 skolor stängdes och på tv rådde man bilister att stanna hemma. Jag ringde såklart flygplatsen och kollade om mitt flyg skulle kunna lyfta och fick tummen upp. Men när jag hade checkat in mitt baggage och satt och väntade på att boarda stängde flygplatsen (!) och alla avgångar ställdes in. Jag var tvungen att hämta ut min väska igen, vilket var en mardröm eftersom de la alla väskor som skulle till olika destinationer i Europa på samma band. Det tog mig fyra timmar att hitta min. Sedan var det bara att köa upp för en taxi (vilket tog ytterligare en timme) och åka tillbaka till hotellet. Det var snopet, särskilt eftersom vädret här är som en normal decemberdag i Sverige.

Jag och Frederic har varit i Thailand en vecka nu, det känns lite konstigt. Tiden går väldigt långsamt här, och jag vill inte att den ska gå snabbare för om ytterligare en vecka är det hemresa. Vi är tillbaka i Ao Nang vilket är rätt skönt. Det var helt underbart på ön men nu uppskattar jag det här stället (och vårt lyxiga hotell) mycket mer.
Alldeles nyss läste jag en recension av Avatar på Emmas blogg så nu är jag supersugen på att se den filmen. Det är lustigt hur någon annans åsikter kan locka en så, men förvisso är min underbara vän Emma en väldigt bra skribent också. Att se den filmen är det enda jag ser fram emot med att komma hem. Statusuppdateringar på Facebook gällande -20 gradig kyla lockar nämligen inte alls.

Det är varmt i Thailand! Men solen är inte framme hela tiden, igår kom ett riktigt skyfall (Londonmolnen kanske gav sig ut på upptäcksfärd) som varade i flera timmar. Jag är dock lika glad för det, som ni kan se på fotot.
Vi har lämnat Ao Nang och flyttat till en mycket isolerad liten resort på ön Klang i några dagar. Det första stället är väldigt turistigt och det här är raka motsatsen. Det finns verkligen ingenting här, inga restauranger eller affärer överhuvudtaget. Det är väldigt vackert men jag får nästan myror i benen av att det är så stilla. Tänk att man är så dålig på att ta det lugnt(!?). Som tur är finns ett DVD bibliotek att nyttja på kvällarna.
Tack för linnet Belita!

Jag måste säga att jag är avundsjuk på syrran som är i varma Thailand. Men jag har det rätt bra jag med, och tro det eller ej så har solen varit framme varje dag sedan vi kom. Vilken skillnad från nattsvarta Sverige!
I dag har jag varit på mitt mission - Primark. Ett måste när man är i London. Snygga kläder för superbilliga (!) slantar. Det är nästan alltid som en vilda western-fest där inne, men i dag var det faktiskt ganska lugnt. Det vill säga det gick att titta på kläderna utan att armbåga sig fram... Hur som helst hittade jag det jag ville ha, plus en topp till Jo som hon bad mig köpa. Så nu kan jag med gott samvete stryka Primark från min görolista. Bara fish & chips kvar.

Med tanke på de 20 hemgjorda julkort, med personliga foton, jag skickade ut till folk jag håller kärt, och de 2(!) som jag fick tillbaka har jag bestämt att det inte blir några vykort härifrån Thailand. Men jag bjussar så klart på lite bilder. Här ska jag just ta båten från Railey till
Ao Nang. Jag längtar inte hem!

Enligt en undersökning från universitetet i Hertfordshire är det inte många som håller sina nyårslöften, 78 procent av dem som lovar saker vid tolvslaget bryter sina löften. Man menar dessutom att det kan vara skadligt att lova saker som man ändå inte håller eftersom det kan göra en mer uppgiven och förtvivlad än man var innan.
Tänk alltså på vad ni lovade i natt kära vänner.
Själv skriver jag utan oro under på Bellas löfte om blogginlägg.